Melodifestivalen 1997:
Wille Crafoord - "Missarna"

Missarna

Ingenting blir som man själv bestämt
Drar man en vits, blir man själv ett skämt
Man är fel man på fel plats nästan jämt
Men ett felsteg på fel sätt som går snett, kan bli rätt
Så rasar allt runt om dig, visst blir man låg, men kom ihåg

Det är missarna som gör det, missarna man minns
Och nu när de ju ändå finns
Vad kan man göra åt det? Det må väl va' förlåtet
Om segern inte alltid vinns
Och kysser du en groda, kan kyssarna va' goda
Fast det inte blir nån prins
Det är så lätt att man glömmer att det är missarna man minns

Just när man står som ett fån i ett dån utav hån
Så klart man vill bort därifrån, typ emigrera
Men tänk dig så trist för en perfektionist
Utan en endaste brist att korrigera
Nej allt det för korrekta, blir aldrig lika äkta
Som ett och annat litet spill
En enda liten blunder kan leda till ett under
Det var väl så man själv blev till
Columbus var en sopa, det vet vi allihopa
Han seglade till fel provins
Det är så lätt att man glömmer att det är missarna man minns

För det är missarna som gör det, missarna man minns
Som hålen i en snygg bruds jeans
Perfekt är inte min grej, jag trasslar alltid in mig
I så gott som varje nät som spinns
Och hon som missa' tåget, nog kommer hon ihåg det
Hon gifte sig med ortens stins
Det är så lätt att man glömmer att det är missarna man minns
Det är så lätt att man glömmer att det är missarna mаn minnѕ